Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ii alla adla tal i parti — det lofvar jag. Nå’n ersättning
ska man ha!
Jag torkade mig i ögonen och återvände till köket,
där jag kastade en kaffepanna till öfver elden och
började vispa ihop litet giftas till efterrätt, medan jag
skickade ut Sofi på språng både hit och dit.
»De fråga s1å efter moster», hviskade Maja i dörren.
»Det må de», sa jag strängt. »Jag ämnar inte visa
mig, inte alls visa mig!»
Men så kom jag i håg, att jag måste visa mig för
att inte blottställa Ruffen allt för mycket, och så
slätade jag ut håret, fällde ned klädningen, tog på mig en
så pass hygglig min jag kunde åstadkomma i en hast
och steg in.
»Nej, se där är är hon ju ändtligen!» ropades det
från alla håll och kanter.
»Så snällt af dig att stöta på oss allesammans till sist!»
Vendia Ax gick redan rundt kring kaffebordet och
såg på skorpkorgen, som om den varit ett rostadt
indianbarn eller någonting annat lika märkvärdigt.
Jag neg åt alla håll och sa, att det var bra snällt af
dem att vilja hälsa på oss så där helt aprå-prå och i renaste
hvardagslag. Men det imponerade inte på dem en smul,
efter det är något som vi alltid säger.
»Ugglor i mossen, hva, fru Lovisa?» sa Holmen och
blinkade menande.
»Mycket stora ugglor», sa jag med eftertryck.
»Var så god, Vendia lilla, var så goda allesammans.»
Därmed fattade jag tag i kaffepannan, harklade
mig och sa i så värdig talarton jag kunde åstadkomma:
»Men först vill jag — — säga ett par ord, hm, i en
kögst viktig fråga. — En ädel natsjon som den svenska,
i hvars ådror vikingablod svallar, bör betänk — —»
Ja, aldrig har någon människa varit så på
vippen att bli en dold hjälte som jag var i det
ögonblicket, när till min innerliga glädje dörren i
detsamma slogs upp och Beda, varm och röd, kom in, följd
Hemma i Jockmock. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
