Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sången.
»Är det någon af herrskapet som känner till den?»
Sedan vi alla skakat på hufvudet, harklade han
sig igen, och så läste han i den vackraste värstakt:
»Hvad Är Min Sång?
Ett vattnsprång,
Som kväller upp och snart försvinner;.
Det stupar ned
I ensligt led,»
»Ursäkta», sa jag, »livad är det som stupar ned?»
»Vattusprånget det, förstås», sa Holmen med
eftertryck.
»Nå, men hvad gör sången den, då? under tiden»,
sa jag stött, för jag tål inte att folk rättar mig i det
gramatikaliska.
»Han sitter antagligen bredvid och svalkar sig», sa
Holmen med en af sina små blinkningar, som gör att
man inte vet, om han skämtar eller talar allvarsamt.
»Jaså, jaha, då begriper jag fullkomligt», sa jag
med värdighet. »Det är otroligt vackert? Tycker ni
inte, barn? Men fortsätt, herr Holm! För all del
fortsätt!»
Och så fortsatte Holmen:
»Det stupar ned
I ensligt led,
Där månen blek i skyar brinner,»
»Tänk bara, sa jag och nickade, att kunna se hur
en blek måne brinner! Det fordras allt skaldeblick
till det!
Men vi ska inte afbryta! — — — Det finns inte
något värre!»
Det lät presis som om Holmen fått något i halsen,
men så harklade han sig–––-
»Tyst!» sa jag och lyssnade. »Var det inte–––-?v
Vendia Ax’s röst, tänkte jag säga, men som väl var,
hörde jag miste. Och nu läste Holmen igen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
