Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han kysste mig på hand och sa så trohjärtadt
och godt:
»Tack, snälla svärmor, för att jag fick vara med!
Det har varit så roligt!»
Gossen såg riktigt rar ut, det var hvad han gjorde.
Och jag som så noga tänkte begrunda hvad vi läst!
Nu hör jag bara de där orden i stället.
Men så är det alltid med mig.
Det, som kommer in i hjärtat, stannar kvar, det,
som kommer in i hufvudet, kilar ut.
Kanske att det inte är så nödvändigt för en äkta
man att veta hvad en Fauna är, när allt kommer omkring.
Kanske det finnes män som vet det allt för väl,
allt för väl?
Underligt emellertid, att båda mina litterära
seanser skulle få ett så högst oförmodadt slut!
FEMTE KAPITLET.
Mormors-sorg och uppfriskande medel.
Nej, det är inte alls värdt att försöka sticka under
stolen med den saken längre!
Jag är mulen, urrig, knarrig, med ett ord allt
möjligt rart som man brukar laga ihop ett riktigt godt
dåligt humör utaf.
Ada menade nog inte hälften med hvad hon sa,
mot det jag räknade ut, att hon menade med hvad hon inte
sa. Det finns ingenting farligare och otrefligare än att
börja grnnda öfver hvad folk ’menar’. Vanligtvis
lägger man in sin egen söta misstänksamhet i deras
tankegång — och så är soppan färdig. Men ändå så!
Visst är, att om jag kunde skrifva riktigt, så skulle
jag skrifva en bok om mor-mödrar, för att visa, att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
