Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade doktorn med oss. Vi dnmmade oss allesammans
fasligt!»
Nu skrattade han, ett friskt lössläppt skratt, som
porlade i väg som en nyss genombruten bäck på våren.
»Jag borde inte ha sagt nej», sa han sedan mycket
bestämdt Jag är säker, att fru Petterkvist kände sig
sårad!»
Han såg på mig helt ifrigt, och som ingen
människa på jorden så väl som jag kan veta, hvilket innerligt
behof inan känner ibland att få försona sig med någon,
så drog jag ned mungiporna och bjöd till att se så stött
ut som jag någonsin förmådde.
»Ja, var det inte det jag kunde tro», sa han än
ifrigare. »Men nu måste fru Petterkvist förlåta mig
riktigt Jag är en helt annan människa i dag än då —»
»Det syns!» sa jag allt för glad att få komma
ifrån den där stöttheten, som inte alls konvenerade mig.
»Doktorn har slagit ut som ett riktigt vårblomster.»
»Det finns något vackrare än vårblomster, fru
Petterkvist. »
»Hvad då?»
»Jo — höstblomster! Men nu ska vi skaka hand.
Ska vi inte?»
Ja, så skakade vi hand i gathörnet, söm om vi
varit de värsta ovänner som nu blifvit sams.
»Och nu», sa han, uppspelt som en pojke, »så
föreslår jag, att vi firar försoningen genom en promenad arm
i arm nedför storgatan.»
»Arm i arm!» skrek jag.
»Arm i arm »
»Förbi utkiken!»
»Förbi utkiken.»
Jag fullkomligt hissnade, men skämma bort ett
godt skämt har aldrig varit Lovisa Petterkvists lag,
och så sa jag:
»Slå till!»
Därmed tog jag honom under armen. Och så spat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
