- Project Runeberg -  Hemma i Jockmock /
162

(1896) [MARC] Author: Alfhild Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Sofver du din förbannade drummel?»
Det sista tillropet gällde drängen, som satt i
tamburen och väntade. Det var det enda svar jag fick.
Senare:
Pepita är mycket klen, men ändå litet bättre,
tycker jag. Jag är instängd för mycket »svår halsfluss»,
doktorn får säga livad han vill. Vill han säga
sanningen, så må han, men inte vill vi skaffa honom något
obehag. Maja har blifvit skickad till Beda för att slippa
ha så tråkigt och barnbarnen får inte komma hit af
fruktan för smitta — sägs det, fast i värkligheten är det
därför, att både Ada och hennes man är ursinniga så de
kan dö, ty naturligtvis har vi sagt dem sanningen.
Senare:
Pepita sämre!
Doktorn var här två gånger i går.
Han säger, att om vi bara kunde lugna hennes
oro, vore det en möjlighet hon skulle kunna gå igenom.
Men den är ryslig.
Hon bara kastar hufvudet hit och dit och kvider
och kvider.
Ibland klappar hon mig med sina små heta händer
och ser på mig så bedjande, att jag måste vända bort
hufvudet. Det går ända in i hjärtroten!
Jag bär henne i timmar fram och tillbaka.
Hade jag inte Ruffen, som är kaxig om dagarna och
säger, att hon ju bara är ett djur, men som hjälper mig
att sköta henne om nätterna, tror jag knappt jag stod ut.
Jag har gråtit och gråter, så jag är som ett
köttstycke i ansiktet.
Senare:
Pepita litet bättre i dag, tycker jag.
Doktorn är så förtjust i Pepita och Pepita i doktorn.
Hur matt och usel hon är, så försöker hon alltid att
klappa honom när han kommer, och i morse, när han
själf lade på henne ett plåster, försökte hon att rycka
honom i skägget, medan hon kurrade till, som hon bru-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:37:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jockmock/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free