Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid. Har råkat i krakel här, behöfver ett organ och
vill arbeta i landsortspressen en tid. Vill ha
garanteradt prenumerasjonsantal och 500 kontant för att kunna
klarera sig här. Stannar han mindre än ett år,
återbetalas pängarna. Röfvarvillkor för en sådan förmåga!
Villy gossen!»
Brefvet sjönk ned i knäet på mig.
500 kronor kontant!
Hvar i all världen skulle jag ta dem ifrån!
Att Ruffen gjort hvad han gjort, var redan så rent
onaturligt mycket, att det aldrig kunde komma i fråga
att vidare söka pungslå honom.
För öfrigt skulle det inte löna.
Jag har visserligen just presis 500 kronor på
sparbanken, men de pängarna är det sista jag har, som
riktigt är mitt, och att ta ut dem för att hjälpa en vildt
främmande karl ur klistret, smakar mig inte alls!
Men kanske att redaktörer alltid sitter i klistret?
Värst är, att jag har så många grubbor att stoppa de
där fattiga styfrarna i.
I Anna Ene till exempel, som jag riktigt är
skyldig en ersättning för alla fula tankar jag hyste vid
Kungabesöket.
Nu är hon visst alldeles ovanligt rask, ligger
nästan aldrig på soffan och försäkrar alltjämt, att hon
inte alls behöfver någon badresa. — Men jag känner
till sådant där, jag.
Bäst det är ligger hon där, ty man kan inte göra
hvad man inte orkar till mer än en viss tid, vara en
älskande kvinna hur mycket man vill!
Senare:
Jag ska låta ödet afgöra, om jag ska skicka de
500 eller inte.»
. I middags sa jag åt Ruffen.
»Ska jag, ska jag inte, Ruffen lilla?
»Du ska inte», sa Ruffen.
Det afgjorde saken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
