- Project Runeberg -  Hemma i Jockmock /
184

(1896) [MARC] Author: Alfhild Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kan man tänka sig något sk förf ärligt som att i
tryck bli beskylld för att kunna väcka erotiska känslor?
Nej, det kan ändå inte växa. jag — vi!
»Hon kallade sin man för Ruffen–––-»
Tvifla nu, den som kunde!!
Svetten började pärla i hårfästet på mig —jag kände
mig alldeles färdig att svimma.
Men så gick det upp ett ljus för mig. Författaren
behöfde nog någon som kunde läsa lagen för den där
avita herr Mefistofeles, och som han såg på mig att
läsa lagen just var min fors, det, så tog han mig till
mönster.
Litet näsvist var det kanske — men det var
honom väl unnadt! Riktigt väl unnadt!
Det ska bli riktigt roligt höra, hur jag ska komma
att läxa upp den gunsti’ herrn och hans snibbar!
Ja, så läste jag igen, nu med större trygghet och
trefnad, men jag hade inte läst i tio minuter förr än
jag skrek:
»Nej —- — det — är inte sannt! Kan man tänka
sig! Skulle också hon — skulle jag — —?! Jag!
Åh — — aldrig!»
Jag slukade sidorna, så jag riktigt strångnade. Till
sist föll boken på mattan–––-
Jo — min sann! Hon blir kär, hon med, vansinnigt,
fnoskigt kär, presis — som alla de andra! Sörjer, så
hon tappar barben — nej, håret var det, för att inte tala
om hullet — och måste resa utrikes för att hämta sig,
och där dör hon, en skugga af sitt fordna jag, »kanske
det mest tragiska offret för de tre snibbarnas allt
förkrossande makt.»
Jag kan inte beskrifva hur jag kände mig. Det
var som om någonting omöjligt att svälja kört upp i
halsen på mig. Jag visste inte hvad jag ville göra —
bli — säga!
Ville jag gråta?
Nej, det var det inte.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:37:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jockmock/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free