Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och som Maja är nästan jämt bjuden till Laxéns som
lockbete åt redaktören, är jag mycket ofta ensam nu.
Inte går Maja gärna, det ska Gud veta, men jag vill
hon ska gå ändå, så att inte kikuteii, som simmar i
lycksalighet och historier, så prcsis ska veta åt hvilket håll
hon bör afskjuta sina pilar. Det är illa nog som det
är ändå, efter Maria är sk förfärligt oförsiktig–––-
Emellertid skulle aftnarna nog bli litet långa, om
inte Kullen så troget tittade in i skymningen.
Hur han kan trifvas med mig, tarfliga, obildade
människan, begriper jag inte —- men bra kärt är det.
Barnen kommer också ibland, förstås, men det är ju
bara på små tittar.
I dag, midt på blanka förmiddagen, behagade
Petter spatsera i väg till stadskällaren för att »få sig en
vermuth». När han kom igen, gaf jag honom också en
vermuth och det en som värmde, men då blef han
näsvis och sa, att han inte var någon slafnatur, som lät
befalla sig, och livad det rätta och orätta angick, så fanns
det inte något rätt eller orätt, bara fria eller ofria
handlingar. Det sa Nische.
»Säger inte Nische’n att du är ett nöt med?» sa
jag. »Jaså, inte. Ja, då duger han häller ingenting till.
Marsch, med dig!»
Därmed körde jag upp honom på hans rum och
nu sitter jag i ensamma kvällen och funderar på hvad
den där Nische’n kan vara för slag.
Kanske en kusin till »någon».
Borgmästaren har upptäckt att redaktören är en
den mest superfina biljardspelare och Ruffen har
upptäckt sig själf vara en den mest superfina åskådare.
Det är biljarden som håller honom på stadskällaren.
I dag måtte det vara ovanligt intressangta partier,
ty klockan är öfver 11.
Sedan mitt förstånd kom i sitt flor, är jag fasligt
njugg på sparlakansläxor, men behöfs de, så behöfs de.
Ibland kan det ligga mycket mindre kärlek i att tiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
