- Project Runeberg -  Hemma i Jockmock /
305

(1896) [MARC] Author: Alfhild Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och Villygossens hjärta är öppet och varmt och
godt, ja, det är det, det är det!
Hvad ska jag skrifva mer?
När jag började rita ihop mina små anteckningar,
var hela jag i ett uppror.
Men, Gud ske lof, nu är upproret kufvadt och en
ny och, som jag hoppas, förståndigare regering tillsatt,
om också små återfall nog komma att inträffa emellanåt.
Jag tror nog jag varit löjlig många gånger — och
jag vet, att jag många gånger laggt mig i mer än jag
haft rättighet till, men jag tror det finns vissa naturer,
som behöfver så där mycket buller och bång för att
komma i jämvikt igen, och i jämvikt är jag, Gud ske
lof. Solen ligger inne i rummen i dag, alldeles som när
jag började att skrifva, men då var det höst-sol, nu är
det vår-sol, nedstigandets lugna, vackra vårsol.
En stund senare satt jag vid toaletten för att reda
ut mitt hår, som jag på morgonen bara hunnit vrida
upp i en lös knut.
Det är ett arbete, som aldrig tar mindre än en half
timma. Bäst jag satt och slet i de tjocka länkarna,
fick jag se något hvitt skymta invid hufvudet.
»Ruffen, Ruffen!» ropade jag ifrigt.
»Kom, ska du få se något!
Ruffen, som satt i salen och läste, kom genast.
»Ser du», sa jag och visade honom mitt fynd. »Det
är det första /»
Hvad gjorde nu Ruffen, den gamla narren?
Jo, han tog det hvita strået, kysste det och sa rörd:
»Gud signe dina hvita hår, Lovisa!»
Kan jag sluta min bok med vackrare ord än dessa?
Är icke de orden en påminnelse om det gångnas
lycka och ett löfte om det tillkommandes frid?
»Gud välsigne dina hvita hår, Lovisa!»
Lycklig den hustru, i hvars öron och hjärta de
orden ljuder, när ålderdomen kommer på allvar och man
Hemma i Jockmock. 20

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:37:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jockmock/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free