Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det förlorade landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de kunna icke fara, men de äro rädda,
de låta med förändrad stämma, med
liksom mindre mun än annars. Renen står på
ett ställe alldeles stilla under ett träd
och kan icke förstå skogen, icke sig själf;
emellanåt klipper han med öronen och
skakar sitt hufvud, han byter fot, ömmar
sig i de knarrande fotlederna. Myskoxen
har helt stilla blifvit så galen som det
stora får han verkligen är och befinner
sig nu på vandring rätt åt norr, alldeles
motsatt väg mot alla andras, och det är
hans sak. Björnen tar det trumpet, men
har inte tänkt på att resa; han ligger på
ett ställe och rakar visset löf samman
till en säng, han är förkyld och vill i ro.
Han är inte god, fnyser indignerad öfver
att detta väder skall komma just som han
har brådt med sina bin. Nu vill han ha
en liten lur, tills solen väcker honom,
och om någon trampar på honom kan
vederbörande bli biten. Nalle vet inte att det
är en lång sömn han går till. Gräflingen
och igelkatten följa hans exempel och
gå i jorden för att afvakta bättre tider.
Men inte alla djuren äro så praktiska.
Skogen är lefvande upptill och nedtill af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
