Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den utstötte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 DEN UTSTÖTTE.
ensamme där stod utanför i djupaste
eländighet.
Ja, men det är ju jag, ropade han med
bruten stämma och ställde sig litet
närmare, fullt synlig med hela kroppen, för
att de skulle kännna igen honom. Ack
ja, det var just han — stenarna
susade honom om öronen. En stor sten
träffade honom midt på bröstet, så att
det klang honom ihåligt ut i ryggen.
Då tystnade han och ryckte tillbaka.
Det gjorde inte riktigt ondt, tyckte
han, ty han hade ju, som de sade, låtit
elden gå ut, men hvilken af dem kunde
det vara som slog med en så stor sten?
Han betänkte sig något, ville inte rätt
fatta, att han skulle aflägsna sig. Men
det var meningen. De samlade upp
flera stenar och kastade efter honom,
och då han inte vek, fastän det svårt
att värja sig i skymningen mot så
många stenkast på en gång, började
flocken sätta sig i rörelse fram emot
honom, tjutande af raseri. En af de
mest högväxta bland dem gick i
spetsen och samlade kören till en
förbannelse mot eldsläckaren och förrädaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
