Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den eviga elden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN EVIGA ELDEN.
DET snöade. Ung var på väg
uppför det heliga berget.
De stora, våta snöflingorna smälte på
Ungs ludna rygg; han fäste sig inte vid
det. I början troddde han att det var
himlen som föll ner i trasbitar, men han
hade snart blifvit klokare; det var bara
regnet, på ett annat, ännu kallare vis.
Ung ämnade sig till toppen af
eldberget, hvarifrån hans stamfar för många
människoåldrar sedan hämtade elden ner
till sina bröder. I handen höll Ung
yxan, han var vild, fruktade ingenting
mera efter alla de nätter i ensamhet och
mörker han tillbragt i den isande
skogen. Eld måste han ha, med eller utan
tillåtelse. Det ångade om Ung i
snö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
