Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mot jökeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOT JÖKELN.
63
dade småsaker och med söt märg i
de små benen, var en god bit att ta
med, när man låg på vandring. Men
annars, när Ung behöfde mat, slog och
förtärde han de djur han kunde komma
åt, från harar och vildsvin till den stora
älgen. Han förde stenyxan med en
kraft och behändighet som intet djur
stod för; den väldiga uroxen störtade
som träffad af blixten, när Ung lyckats
manövrera sig framför honom och satte
honom flintbladet i pannan. Ung
förbättrade sitt verktyg, knackade sig
knif-var till att stycka vildtet med, band
knifven på ett skaft för att nå längre
med den och kastade vapnet efter vildtet,
när han inte på annat sätt kunde nå
det. Men det var långt mellan djuren
i tjällen, och han måste ofta spåra och
förfölja i dagtal, mer och mer förtärd
af svält, innan det frälsande villebrådet
låg dräpt och rykande under hans knä.
Han fick ingen annan värme än det
friska blodet och måste äta köttet rått,
då han inte hade eld.
Han uthärdade dessa villkor, därför
att han nu måste lefva, han utstod hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
