Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elddonet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
ELDDONET.
luften och blefvo stående ett nu i
glödande bukter innan de dogo. Eld, eld!
Då mister Ung krafterna, blir het som
en usel syndare öfver hela kroppen och
dödligt matt, måste sitta stilla en stund.
Armarna sjunka kraftlösa ned, han törs
icke mera, han ser sig bedjande om,
vänder ögonen mot solen, som flammar
blindt långt ute i bländande köld. Han
ser sig om på den öfversnöade ön och
på jökeln, som ligger hvit och öde så
långt ögat räcker, och aldrig har han
sett sin värld så klart som nu, han vet
för första gången att så är den. Och
han drar en djup suck.
Så försökte han igen och såg
gnistorna falla stora och lefvande ned i snön,
där de slocknade och efterlämnade en
liten fördjupning med en kolpunkt i
bottnen. Han snyftade ett par gånger, en
stor svaghet föll öfver hans hjärta under
den stillhet då hopplösheten vek för en
lycka som han icke vågade tro på. Men
det var sant. Och han reste sig fattad,
under känslan af ett stort allvar som
utgick från honom själf, han andades
knappt medan han gjorde i ordning ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
