Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enhörningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENHÖRNINGEN.
175
godt besked om det fagra
sommarlandet som gått förloradt och som Eldgrim
sade skulle komma igen; men han gaf
det för öfrigt inte många af sina
tankar; jökeln var god nog för honom.
Hvad offret angick höll Hvitbjörn sig
skadeslös genom att fånga tio gånger så
mycket som andra. Han blef en väldig
jägare och var den gladaste mannen på
ön, full af sång, aldrig ovän med någon,
inte ens med Eldgrim.
Men Hvitbjörn försåg sig på en flicka,
och då brast freden. Bruket var, när unga
människor ville samman och bo för sig
själfva, att de skulle signas vid allfaderns
grafhög och ha eld till sitt hem från det
heliga bålet. All annan eld var
förbjuden såsom oren. Inga ordentliga
människor undandrogo sig att följa bruket,
och det fanns endast ordentliga
människor på fjällön. Men invigningen
kostade åtskilligt och förpliktade för evigt;
och det berodde ändå på goden Eldgrim,
om han öfverhufvud ville tillåta
förbindelsen. I fråga om Hvitbjörn förbjöd
han dem. Eldgrim hade aldrig tyckt
om Hvitbjörns familj, och flickan åtrådde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
