Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvitbjörn och Vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2o8
HVITBJÖRN OCH VÅR.
långa, ljusa håret strömmande ned öfver
skuldrorna, alltid med ett barn hos sig,
alltid i gång fram eller tillbaka på
hemmets korta vägar för att nära och
beskydda. Att se henne utom hörhåll från
boplatsen var sällsynt, och då vankades
extra örter till middagsmaten.
Det äskade mycket de åren, och en
eller annan gång kunde det ha händt
Hvitbjörn att han i en blixt såg Vår stå
i det dränkande regnet, omgifven af sina
barn och husdjur, hvilande i sig själf med
lugna ögon under ovädret, medan allt
sökte sig till hennes famn. Askan gick
öfver hennes förstånd liksom allt hvad
den store däruppe och öfver hufvud taget
männen regerade med, men barnen och
de skygga djuren kommo till henne
för att dela den ro som utgick från
hennes hjärta. Och så mindes Hvitbjörn
henne sedan, då ungdomen var
svunnen — regnets smak som af skyar på
tungan, de nära blixtarnas elddoft och så
Vår, som med håret regnadt ned öfver
ryggen doftade likt den vilda
sommarflädern, som räcker blomstrande händer
upp mot sol och regn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
