Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvitbjörn och Vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVITBJÖRN OCH VÅR.
21 I
En och annan måste i oöfvervinnelig
nyfikenhet gå ett par steg utom kretsen
och närma sig, försökte till och med
inta en rätt hotande hållning, lyfte ett
framben och satte det kraftigt ner igen,
mycket olycksbådande, drog andan djupt,
men de fromma ögonen stämde inte med
hela den krigiska hållningen, och kon
föll också strax undan igen af sig själf,
kastade hufvudet åt sidan med skälfvande
ögonlock och gjorde vändning.
Hvitbjörns spjut flög när det var tid,
och ett af djuren blef liggande, vältrande
med staken i sig, medan flocken
galopperade därifrån. Han dräpte helst de
stora tjurarna, som gåfvo jakten fart och
ibland satte honom eld i blodet genom
att själfva gå anfallsvis fram.
Det fanns täta hjordar af vildboskap
i låglandet nu; under solljusa dagar kunde
man från en höjd se ut öfver milsvida
kärr och marker, där skuggfläckarna från
skyarna däruppe blandade sig med
djurflockar så långt ögat nådde. Det var
inte vildboskap allt som gick där, det
fanns lika många flockar af hjortar och
uroxar, stim af vildsvin bröto ut och in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
