Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nybyggaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
NYBYGGAREN.
hvilka ljödo som vinden från saliga, fjärran
betesmarker, då var det den giftiga pilen
flög från harpsträngen och ympade
döds-branden i djurets ådror. Det var en
konst som betalade sig; hela
urmänniskans själ var samlad i detta redskap,
på en gång huggorm och harpa.
Men genom lång öfning hade
gräf-lingarnas färdighet blifvit så stor att de
nu idkade spelet som en konst för sig,
vid sidan om jakten. De gåfvo bågen
flera strängar, liksom olika grader
vindstyrka, och fördjupade klangen genom
att befria hornen från hufvudskallen, som
skorrade med tänderna, och i stället sätta
dem fast i ett sköldpaddskal, hvilket hade
en fullare klang. Benflöjten gåfvo de hål
så att den jämrade sig med flera sår,
det ihåliga trädet höggo de från roten
så att det blef transportabelt, och de
lärde att jämra i en viss takt som gjorde,
eländighet och saknad till en gåfva. Ack
ja, de voro mästare i musiken.
Hvitbjörn och hans familj hade inga
gåfvor i den riktningen, men de voro
mycket starkt mottagliga och lyssnade
djupt gripna, då gräflingarna läto höra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
