Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nybyggaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYBYGGAREN.
245
och gingo gräflingarna på sin ödsliga
vandring fram och åter mellan samma
trakter, söderut när det blef kallt och
tillbaka igen med våren. Hvitbjörn tog
väl emot dem när de kommo, men någon
närmare förbindelse uppstod icke. Hvarje
vår vid den tiden då Hvitbjörn tände
bål och höll offergille — han offrade
numera helst vildhästen, som hade ett
godt kött — brukade gräflingarna infinna
sig, gamla bekanta som gärna fingo en
bit med och nästan alltid hade nyheter
utifrån att berätta. På det sättet kunde
det bli ett stort gille med efterföljande
musik, förlustelse och byteshandel.
Gräflingarna förde ofta med sig saker som
Hvitbjörn kunde vilja ha, och han hade å
sin sida kostbarheter som gräflingarna
voro begärliga efter.
Ett år hade en af de kringflackande med
sig en yxa af något besynnerligt slag,
som Hvitbjörn genast tillbytte sig och
fick brådt med att undersöka. Den var
vackert röd och så blank att man kunde
se sitt ansikte i den som i vatten. Men
det var påfallande att den inte lät behandla
sig som någon annan stenart, smulades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
