Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blodet talar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLODET TALAR.
263
nen. Det var bara så där ett lätt
yttrande som Hvitbjörn sorglöst låtit
undfalla sig och glömt igen, men det hade
verkat som ett blodigt hån på de
infödda, en själsråhet som aldrig kunde
förlåtas.
Han hade vid ett tillfälle, då flera af
gräflingarna hörde på och tydligen i
afsikt att vara giftig mot dem, sagt
att det i alla fall var en lycka att han
redan från början funnit på att drifva
fram ett skepp med ändan före, eljest
kunde det händt att man fått se
människorna segla på tvären till yttersta
dagen!
Det hade han sagt, och det var
hjärtlöst. Gräflingarna dryftade inte annat
vid Hvitbjörns gillen, men dessemellan
lade de hela sin själ i musik och sång
och gjorde Hvitbjörn trygg.
Ett par dagar efter bålet gjorde
Hvitbjörn en utflykt in öfver stäppen efter vildt.
Det fattades ännu en del i förrådet till
skeppet, och gräflingarna hade varit och
anmält att det gick en stor hjord bufflar
där och där inne i landet. De hade
rådt till en manstark färd, och Hvitbjörn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
