Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blodet talar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLODET TALAR.
267
de sig an med att martera pojken på
allvar, grundligt och från början. De
fingo honom då att gråta.
Från stäppen långt ute såg Hvitbjörn
rök och förstod att den inte kunde komma
från något annat ställe än just hans
boplats ; han förundrade sig däröfver och
af-bröt jakten, vände tillbaka. Röken tilltog,
den hade flammor i rötterna, och nu
skyndade han, lät det bära af mot hemmet
allt hvad hästarna förmådde. Han nådde
en kulle, hvarifrån han hade utsikt till
kusten och såg att det var skeppet som
stod i brand.
Hemvägen gick genom en tät
björkdunge, och härifrån bröt en tallös svärm
af gräflingar plötsligt fram och kastade
sig, tjutande med full hals mot Hvitbjörn
och hans söner. Men innan de ännu
kommit inom pilhåll, hade åsynen af den
väldige med stenhammaren som kom i
dånande galopp med vagnen betagit
dem modet, och hela svärmen vände på
en gång ryggen till som en flock
strandvipor och, flydde tillbaka till småskogen.
Deras lilla krigsplan var tillintetgjord i
födelsen. Hvitbjörn såg inte en enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
