- Project Runeberg -  Poesi och prosa : efterlämnat /
118

(1944) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Noveller, skisser, fragment - Självbiografiskt fragment, avsett att inleda en fortsättning av ”Barndomstid”

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tycker att han sett många dikter som inte varit bättre. Vad
skulle det vara för fel egentligen?

Vi länge varit en kuvad stam,
vi böjt oss som trälar i gruset.
Mot ljus och frihet vi nu går fram,
vi kämpar oss fram mot ljuset–-

Ja, säger Johannes, det låter allt kraftigt det där och det
skulle ingen kunna tro, att det är skrivet av en fjortonåring.

Neej. Det är väl inga barnsliga ord precis. Det är sådana
ord som brukar stå i arbetardikter. Och nog vet han litet vad
han menar med det också. Det är ju detta, att arbetarna
aldrig fått ut sin rätt, men nu när de organiserar sig, så tar
de sin rätt och de ska få bli människor som de andra. Och
mer — de ska skapa ett nytt samhälle. Det är ju detta som
han har skrivit fast — förstås — med mera poetiska ord.
Ja, ord ja — det finns så många bra, om man bara kan hitta
de bästa.

Det är omöjligt att få tanken bort från dikten. Han är
tankspridd, så att brodern gör narr av honom. Och när han
äntligen har lagt sig i sin bädd ute på kökssoffan, läser han
dikten åter gång på gång. Natten är så ljus, han kan se att
läsa utan lampa. Han lägger tidningen från sig ibland och
tycker att han är dum, men så tar han den åter och ser efter:
var det så där stod — eller mindes han fel? Till slut blir han
övermätt på den, känner nästan leda vid den. Han vill sova
från den. I morron bittida kan han nog se klarare.

"Vi länge varit en kuvad stam" — det molar i honom
under sömnen. Men det där "som trälar i gruset", det kanske
inte var så bra ...

•118

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:41:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrpoesi/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free