- Project Runeberg -  Poesi och prosa : efterlämnat /
133

(1944) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Noveller, skisser, fragment - Svensk författare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

brödslängd. En bil stannar, det är folkskolläraren från
kyrkskolan.

— Goddag, goddag. Det är fler fina karlar ute, ser jag
säger handlanden. Han är spinkig och rödhårig, grå i
ansiktet med vattniga, bondsluga ögon. Och var så god, vad
får det lov att vara i dag?

— Jag gick förbi, säger författaren och känner sig
plötsligt helt överlägsen — gick förbi och kom ihåg att jag borde
köpa något hem ... (Den rödhårige bakom disken bockar sig.
Visst, visst ja!) Men jag har inga slantar på mig. Kan
kanske lämna in dem sedan?

— Gärna, så gärna. Han blir expedierad och är alltjämt
lika artigt behandlad. Författaren ler och torkar åter svetten
ur pannan; undrar om han blivit genomskådad. Undrar hur
klok han är, den här rödhåriga pojken bakom disken.

När han går hem har han en hel del grejor i ryggsäcken.
Bröd, sill, karameller, kaffe. Och frimärken i den eljest
tomma portmonnän. Han känner sig frälst. Det gick lättare än
han tänkte, och det är skönt att få gå hemåt med bröd.

Och det är skönt i sommaren. Eftermiddagssolen ligger
över viken, där en flock barn just håller på att bada. Det
doftar löv och gräs, kaprifol och vit mandelblom. Nattvioler
står i ring under hängande masurbjörkar. Svensk sommar
är underbar... kunde vara en livsuppgift att borra sig
riktigt in i den... Vid bäcken som porlar fram efter vägen
lyser den gyllengröna guldpudran bland kärrviolen. Han tar
en i handen, tar den så kärt i handen: guldpudra,
chrysosple-nium.

"Livet är så fullt av skönhet att vardagens vidrigheter blir
till ingenting." Han tycker så.

Djupt i snåren sluter sig de nyutslagna vildrosblomstren

•133

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:41:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrpoesi/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free