Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Noveller, skisser, fragment - Barndomshem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bråte och fast dina infallna fönstergluggar stirra skrämda
och tomma. Det var något hos dig som inte fanns hos de
andra stugorna häromkring. Nästan alla grannstugorna sågo
mer välbärgade ut. De kunde vara smutsiga och trista, men
de hade något rationellt över sig, något som direkt anslöt
dem till den ödsligt sugande men mycket verklighetsbetonade
omgivningen. Men hos dig var det något irrationellt. Solen
speglade sig i dina trasiga rutor på ett särskilt, drömmande
sätt. Det låg något i dem av på samma gång fromhet och
högmod. Kring dig växte det blommor, körsbärsträd och
silverpilar. Hos dig tänktes och talades annorlunda, hos dig bad
man på ett annat sätt, berusade sig på ett annat sätt,
förtvivlade och hoppades man på ett annat sätt än i stugorna
omkring. Människorna hos dig voro barnsligare, tankfullare,
mjukare och vildare. Man sjöng Kämpen Grimborg och bad
Gud som haver annorlunda här än hos grannas och man var
intensivare både i ondska och tro. Det var något här som
glimmade i allting, så att det inte var grått som annanstans.
Risbrasan på den öppna spisen glimmade och glödde och var
ett sagospel, himmelrikets portar glimmade härifrån sedda,
brännvinet fick en mystisk glans i glaset.
Du tryckte ihop dig härnere i sidlandmarken med din
fattigdom och mindervärdeskänsla, men <lu låg bland
blommor, som sagt. I dig själv var du annars inte värd mycket
den tiden heller. När jag var barn, hade du ingen ordentlig
ytterdörr, utan ett par halvdörrar, som vi kallade dem; de
voro utan gångjärn, staplades löst den ena på den andra, då
vi "låste" om kvällen, och stöddes med ett järnspett inifrån.
Den mörka förstugan tjänade också till hönsbod och hade
till och med varit kostall en gång i världen. "Kammaren"
var en liten skräpbod som aldrig blev inredd, så att den kunde
•152
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
