Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religiösa ämnen - Religiös nutidsförkunnelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gel är de ’bättre krafterna inom respektive religiösa samfund,
vars röster möta under radiogudstjänsterna.
Ett enhetligt intryck kan man naturligtvis inte vänta sig,
ämnena äro mångahanda, inställningen måste variera,
gåvorna äro olika. Följer man med en tid finner man också att
intrycken bli ganska kaotiska. Man får höra präster och
predikanter av vitt skilda typer. Men ha de likväl alla något att
säga till oss, tidens famlande barn ?
Man kan lika väl först som sist säga, att så ingalunda är
fallet. Det finns verkligen präster — även bland dem som
genom radion beredas tillfälle att tala till allt Sveriges folk
— som inte ha det bittersta att säga, vars utrustning knappt
består av annat än andlig fraseologi, som alltså äro
fullkomligt odugliga för sin uppgift. Dylika förkunnare — dessvärre
äro de nog ganska många — göra ingen som helst nytta utan
i stället, närmast naturligtvis ur kyrklig synpunkt, obotlig
skada. När man hör dem, förvånas man storligen över, att
några människor i våra dagar alls besöka kyrkorna. Man hör
t. ex. en präst predika över julens text och man väntar att
den om något borde stämma en kristen talare till glädje, till
levande hänförelse. Man väntar sig en inspirerad
förkunnelse om det heliga barnet, nedstigande till världens smuts
och mörker från det gudomligas ljusa rymder av renhet och
helighet, om kärlekens stora under, dess kämpande makt. I
stället får man kanske en omständlig och skäligen onödig
beskrivning av lokaliteter och miljö kring den stora händelsen
och fadda fraser långsläpigt vevade om igen — och om igen
— om fadern som utgav sin son för att pinas och därmed
försona honom med sin skapade värld, hur bra detta var för
oss och hur nödvändig tron på denna mysteriösa händelse är
för vår eviga salighet. Ord som falla som vissna löv, tills
’254
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
