Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kulturkritik, bildningsfrågor - Svensk litteratur efter kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blemen och stilens fyndighet och rikedom (trots ett stundom
för ivrigt flödande ordsvall) gör honom emellertid till en
av de mest givande av de unga författarna. Han har varit
och är en "tidsdiktare" av betydelse.
I det som skiljer "gammal" och "ny" religiositet är, så
vitt jag förstår, det allra väsentligaste tron på den personliga
guden; jag menar därmed den gud "som icke låter ett
huvudhår falla hans vilja förutan", som hör varje enskild
människas böner, som faderligt intresserar sig för varje livsöde.
Man kan vara religiös och tro på en sådan gud, man kan
också vara det utan en sådan tro. Men det är en starkt
markerad skiljelinje, man kan gott säga en bred klyfta mellan
dessa båda slag av tro. För den som verkligen tror på den
personlige guden har livet en trygghet, ett hägn, en ordning
och rätlinjighet som det nästan är omöjligt att ernå för den,
vilken ej kan tillägna sig samma tro. Pietisten har sitt "du
skall" och "du skall icke" — därmed jämt. Han vet var han
skall gå och hur långt han får sträcka sig. Den — om jag
får använda det banala uttrycket — "modernt religiöse" har
bara sin egen känsla, sitt eget samvete, sin egen bräckliga
själ till ledning. Hans tro är en bräcklig fjäril, medan den
andres går på — för honom — säker mark. Tusenden av
människor i vår tid skulle med glädje omfatta den gamla
enkla tron, om de bara kunde. Men de flesta måste med
vemod eller förtvivlan instämma i Dan Anderssons strof:
"Vi hade en styrman en gång uti barndomens dar,
en skäggig kapten var Gud Fader, en älskande far.
Nu äro vi ensamma här uti natten, o böljor med er,
som sjunga om döden i kvällen, när solen går ner."
19 — Jändcl, Poesi.
289
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
