- Project Runeberg -  Poesi och prosa : efterlämnat /
337

(1944) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kulturkritik, bildningsfrågor - Förmyndarmänniskan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nämligen det mest komplicerade, svåraste och ömtåligaste
som finns. Man kan aldrig se i alla korten. Ty hos varje
människa finns clet, som skalden säger, "en dörr med lås",
det där hemliga rummet, vars nyckel ingen utomstående kan
finna, men det är strimman som lyser ur clet nyckelhålet, som
lyser människan till hennes sista fjät. Vad den ene blir lycklig
av, kan vara olycka och fördärv för den andre. "Vad andra
leva av för mig är döden", vittnar den store Michelangelo
— "vad andra dö av, därav jag mig närer". Det där gäller i
särskild grad snillet, men även beträffande vanliga dödliga
till en viss grad, ty liksom varje människas fingertoppar lära
förete olika linjer, så finns det icke två människosinnen som
ha samma möjligheter, samma behov och samma längtan.
Den ene måste söka tillfredsställelse i ett, den andre i det
rakt motsatta. Tusen omständigheter spela in — mer eller
mindre medvetna — och desto fler ju mer nyanserat
människosinnet är. Att därför tränga sig på och söka leda en
för sig själv ansvarig människas handlingar är en tanklöshet
grundad på stor inbilskhet — på den inbillningen nämligen,
att man själv skulle begripa vad på sin höjd Vår Herre kan
begripa.

Av förmyndarmänniskor finns en mängd olika kategorier,
både i och för sig förträffliga och mindre förträffliga
människor. Det kan vara människor som själva förstått att skapa
ett harmoniskt liv eller energiskt brutit sig en livsväg och så
med all makt vilja pressa in alla andra i samma banor. De
kunna i någon mån vara ursäktade. Men de representera dock
ett slags andens preussarideal efter formeln:

"Ett folk, en tro, en takt, en uniform.

En väg för snillet, samma väg för dåren.

22 — JUndcl, Poesi.

337

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:41:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrpoesi/0347.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free