Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Personligheter - Dostojevski i hans tidskriftsartiklar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta ger han sköna och hänförda uttryck åt överallt i sina
romaner, men mest direkt har han framställt dessa sina
tankar i sina tidskriftsuppsatser. Dostojevski utgav nämligen
under ett par års tid en tidskrift som han kallade En
skriftställares dagbok. Ett urval av dessa uppsatser översattes
häromåret till svenska och utges under samma namn som tidskriftens
ursprungliga (Bonniers förlag. Pris kr. 3:50.
Översättningen av dr A. Jensen). Dessa uppsatser äro i hög grad
intressanta och ge mycket att tänka på. De komplettera hans
romaner, liksom dessa i sin ordning komplettera uppsatserna.
Dostojevskis "nationalism" — hans hängivna tro på det
ryska och hans förbittring mot den utifrån kommande
"civilisationen" — bottnade, som nyss antyddes, däri att han fann
det ryska folket bättre än något annat folk. Han medgav
att detta folk var grymt, rått och liderligt, och dock instämde
han i slavofilen Aksakovs tal om detta folks höga bildning.
Detta låter ju högst paradoxalt, men beror alldeles på vad
man menar med bildning. Dostojevski menade därmed den
hjärtats godhet, den enkelhet och barnsliga, hjärterena
kristendom, som han fann djupast nere även bland de mest
avsigkomna inom det ryska folket. Det var detta som han
ställde emot västerlandets civilisation och av vilket han
hoppades icke blott Rysslands utan hela mänsklighetens
räddning. Hos ryssarna, de må vara huru okunniga som helst,
finnes — så menar han — ännu en stark och levande ande
kvar, ett obevekligt samvete, en omedelbar och lidelsefull
känsla för gott och ont. "Jag är", säger han, "fullt
övertygad om att det bland det ryska folket ej finns en enda skurk
eller usling, som icke vet med sig, att han är en usling,
varemot det hos andra folk finnes människor, som begå brott,
men som själva yvas däröver, upphöja sin gemenhet till prin-
’425
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
