Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
återstode dock farorna för vilda djur och fientliga
infödingar i ödemarkerna, hvarförutom hafvet skilde dem
från fastlandet. De kunde därför aldrig ena sig om
någon rymningsplan.
Kirgisen Kyzyg sökte mycket ifrigt genomdrifva sitt
rymningsförslag, som gick ut på att vid lämpligt tillfälle
plötsligt öfvermanna vakten och fly, äfven med stor risk
att blifva nedskjutna, och då han ej kunde vinna de öfriga
kamraterna för sin plan, gjorde han en dag, medan
fångarna voro uppstälda framför fängelset för att
eskorteras till sitt arbete, ett förtvifladt rymningsförsök.
Under utropet »Allål» tog han blixtsnabbt till fotters
rakt fram mot fängelsechefens hus, beläget endast ett par
stenskast från fängelset, hvarest stodo ett par kvinnor
omgifna af några lekande barn. Under den första
plötsliga öfverraskningen kommo sig vaktsoldaterna ej för med
att skjuta, innan kirgisen var så nära inpå kvinnorna
och barnen, att de ej vågade aflossa ett skott efter honom
af fruktan för att träffa de förra. Kirgisen fattade ett
af barnen, slängde det öfver skuldran och med sin
skrikande börda på ryggen sprang för brinnande lifvet bort
öfver den öppna platsen mellan fängelsebyggnadema och
den täta skogen där bakom. Vid skogsranden lämnade
han barnet och försvann inne i urskogen.
Samtidigt begåfvo sig äfven kosacker med spårhundar
på jagt efter flyktingen. Stark och vig som ingen af
förföljarna, vann kirgisen, trots de tunga fotbojorna, från
hvilka han naturligtvis ej fick tid att frigöra sig, till en
början betydligt försprång. Snart upphunnen af
spårhundarna, för hvilkas anfall han förgäfves sökte värja
sig, kunde han likväl ej i längden hålla ut, och redan
på afton samma dag, återfördes han till fängelset —
som lik. Huru han ljutit döden, blef aldrig kändt af
fångarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
