- Project Runeberg -  En chung-chus-anförare. Berättelse från rysk-japanska kriget /
71

(1904) [MARC] Author: Jonas Jonsson Stadling - Tema: Russia, War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Pravdoljuboffs ord, och det var slutligen, efter allt läsande
af böcker, endast ett ädelt lifs och hjältemodiga
handlingars poesi som tilltalade henne och ryckte henne ut ur
den förpestade omgifning, som hotade att kväfva henne,
och slutligen förde henne »till folket»...

När Olga fattat sitt beslut, gick hon ej »till folket»
på familjegodset, ty hon visste alltför väl, både af egna
iakttagelser och af hvad hönsgumman så ofta förklarat
för henne, att hon aldrig skulle kunna blifva ansedd för
att vara hvad hon ville vara, nämligen en af folket, där
hon var känd; väl kunde hon blifva betraktad som
»väl-görarinna» och »allmosegifverska», men detta skulle
endast bidraga till att bibehålla det olycksdigra svalg, som
århundraden af våld och förtryck skapat mellan
mushik-klassen och herrskapsklassen. Därför begaf sig Barskova
till stepperna öster om Volga, där eländet bland folket
var störst, och där hon var okänd.

* . *

*



Olga Andrejevna Barskova har, där hon suttit under
cedern, genomlefvat sitt förflutna, och hennes minnen
sammanflyta och utmynna hos matuschka Voronovna
i stugan vid hönsgården på fädernegodset. Hon ser
hönsgumman, där hon, iklädd sin hemväfda sarafan, sitter vid
fönstret, medan det snöhvita håret lyser fram bakom
tinningarna under schaletten på hennes hufvud; hon hör
hennes välkända röst, då hon med sitt milda leende
välkomnar henne och kallar henne »min älskade Olguschka,
min lilla dufva»; hon slutes i hennes famn under
ömsesidiga smekningar; hon lyssnar till hennes kärleksfulla
ord, som fordom stillade hennes barndomssorger och
vägledde hennes ungdomssteg.

Olga Andrejevna gripes af en outsäglig längtan,
döljer sitt ansikte i händerna och brister i gråt. Hennes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:41:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jschung/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free