Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
korsfararnas här utan änglavakt och utan den Helige
Faderns absolution. De blev skändligen slagna av
storfurst Alexander vid Neva, trovärdiga vittnen berättar
att i spetsen för hans här gick svaveldoftande smådjävlar
som utan misskund fångade de brava korsriddarna på
sina treuddar och åt upp dem levande så som man äter
strömming i norr. De i den slaktningen dödade, deras
själar föll rakt ned i Helvetet. Ty omedvetna som de
var om att de inte längre stod under den Heliga
Stolens beskydd och välsignelse fortsatte korsriddarna med
sitt drickande, dobblande, bolande och praktiserande
av laster vilka mot naturen är. Av detta förhållande
förklaras också det faktum vilket många visa män
framhållit såsom anmärkningsvärt, att från den tiden
finns ingen representant från de svenska, norska eller
finska stormansätterna i paradiset, alla blev de genom
konungens synd hemfallna åt den eviga elden.
Pigan vilken hade burrigt mörkt hår, stora blå ögon
och en mycket röd mun tyckte inte att konungen varit
mycket att ramla i foderbingen för, späkningarna och
tagelskjortan hade gjort honom mindre lämplig för den
lustiga leken och i kärlekens gungande tornerspel blev
hans lans rätt ofta bruten redan vid de inledande
sammandrabbningarna. Han var också mager och frusen
av sig och efteråt när han stod med den korta skjortan
fladdrande om de tunna låren och förgäves sökte dölja
det förtvinade benet såg han så vilsekommet olycklig
ut att hon fattade tycke för honom och kände ömhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
