Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vinflaskor och en servitris med en silverbunke chokladsås.
— En lätt och luftig avslutning på en god måltid,
säger Cederik.
Ridén börjar äta. Krampen har lossnat. Glassen har
mersmak. Med frisk aptit hugger han vidare in på
glassbomben. Cederik ser på honom med tårade ögon
och höjer sitt sherryglas.
— Jag har misskänt dig, Ridén . Jag trodde ett
ögonblick att du föraktade min frugala lilla kvällsmåltid.
Broder! Tag min hand!
De fattar varandras högerhänder tvärs över
glassbombens ruiner, ser varandra djupt in i ögonen, klingar
med glasen.
— Allt skall vara dig förlåtet, säger Ridén.
När de ätit färdigt och de små kopparna starkt svart
kaffe står bredvid de stora konjakskuporna vilar en
mättnadens belåtenhet över deras anleten. Cederik
släpper ut några hyskor i de prästerligt vida byxorna och
lyfter en stor vit hand.
— Nu går jag och hämtar Risling.
Cederik trampade fram över golvet och pustande av
ansträngning sa han till Risling:
— Kom över till vårt bord, Risling, sitt inte ensam
och uggla.
— Följ med oss du, pluttungen min, sa Risling till
den mulliga kvinnan. Han reste sig upp, rödmosig och
skallig, nackvalkarna dallrade och Cederik sa:
— Jag har något allvarligt att tala med dig om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
