- Project Runeberg -  Jubelvår /
98

(1986) [MARC] [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han själv var fattig kunde han inte förhärda sig mot
Ridéns bedjande ögon.

— Se här, Karlsson fiskade upp en handfull korvar
och höll dem mellan sina breda fingrar.

— Gapa nu bara. Stackare liten så hungrig och allt.

— Ugh, uffugh, sa Ridén och hans ögon vidgades
i fasa. Men han ville inte vara ohövlig mot Karlsson,
han ville inte neka Karlsson någonting ty då kanske
denne tog illa upp och blev ledsen. Ridén kunde aldrig
göra någon ledsen.

— Jag tar inte betalt, sa Karlsson och fiskade upp
ännu en grabbnäve ur det ångande spadet.

Ridéns ömma och värkande käkar malde den ena
korven efter den andra. Karlsson stod lutad över
honom med ett vänligt bekymrat uttryck i ansiktet och
hade händerna fulla med korv, spadet droppade mot
golvet och flottet blänkte på Ridéns ansikte och rann
utefter halsen ner på de trasiga blodfläckade kläderna.

Efter en stund hörde Karlsson ett rosslande ljud och
Ridén sjönk som en död. Det var en grå hinna över
Ridéns ögon och Karlsson förstod att han var mätt.

— Det var er väl unt.

Glatt visslande och lycklig över sin goda gärning
skjutsade han korvståndet gatan fram mot Ridéns villa.

Vid den tysta nattgatan där husen stod mörka i
sömn brann den ridénska villan av ljus. Ljuset strålade
från dess fönster ut mot den kalla vårnatten. Astrid
Ridén hade känt en stark oro när hennes man inte kom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:43:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jubelvar/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free