Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Adjunkten!
— Aldrig undervisa mer? Aldrig vara lärare mer?
Får jag inte ens besöka min klass en sista gång?
— Tyvärr.
— Men snälla rektorn, bara en enda gång.
— Gör det inte svårare för mig, Ridén. Gå hem till
er rara lilla fru och ha det skönt. Jag förlåter er. Han
förlåter er. Plikten framför allt, Ridén. Jag vet min
plikt.
Ridén snubblade ut genom dörren. Stängde den efter
sig men öppnade den igen, stack in sitt bockskägg, sa:
— Ursäkta mig för allting, och gick sorgsen hem.
Rektor Skvattman reste sig värdigt ur sin stol, drog
på sig sin rock, satte den grå hatten på huvudet och
promenerade allvarligt genom staden fram till Stadt.
I tamburen lät han kalla på hovmästaren.
— Detta är rektor Skvattman, jag skulle vilja tala
enskilt med er.
— Den här vägen. Hovmästarens gulbleka ansikte
stötte i grönt av återsken från den blå fracken. Sorgen
låg svart under ögonen.
— Jag har talat med adjunkt Ridén.
— Och ...
— Då det ser ut som om ni haft rätt, kommer han
troligen aldrig tillbaka till skolan.
— Aha! Hovmästarens ansikte skimrade av
tillfredsställelse och lycka.
— Men jag måste tala med kvinnan först.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
