- Project Runeberg -  Jubelvår /
193

(1986) [MARC] [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoförsta kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

såg med undran och skräck på honom.

Strax därefter hördes Pährson vrålande springa längs
korridoren mot toaletten. Det brakade och smattrade
om honom och vänd mot sina arbetskamrater
konstaterade Johannisson blygsamt:

— Det var atomexlax.

Man återgick till arbetet.

Pährson satt på dass fyra veckor. De första dagarna
hördes en ström av okvädinsord och hädelser från
hans läppar. Korridoren var fylld av svartklädda
allvarliga och förfärade tjänstemän som lyssnade till allt
det fruktansvärda deras chef hotade att utsätta dem
för när han väl kom ut. Periodvis skalv byggnaden
som i kramp, det brusade och dånade i rören och
fröken Bengtsson som hade ett gott hjärta sa:

— Jag tycker nästan synd om honom.

Men med tiden blev det allt tystare i toaletten.
Endast med långa mellanrum hördes en ramande stämma
därinifrån och man kunde skymta ett blodsprängt öga
stirra genom nyckelhålet ut i korridoren. Efter två
veckor hade man glömt honom och därefter gick
arbetet lugnare och jämnare än någonsin förr.

Men efter fyra veckor, en vacker sommardag när
man satt allvarligt arbetande hördes en tunn och
försynt knackning på dörren. In kom Pährson. Men ack
vilken förändrad Pährson! Liten och mager höll han
upp de vida fladdrande byxorna med en knotig liten
hand. Kläderna svepte om honom och skägget vilket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:43:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jubelvar/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free