Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nu trettio år senare...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skriva anglosaxiskt eller franskt som de. Jag hörde ändå
inte till sällskapet och visste att jag inte skulle kunna få
någon bra kritik förrän denna tid blåst över vad jag än
skreve. Allting blåser dock alltid över.
Den historia jag ville berätta roade mig. Det var
naturligtvis också en historia om min situation just då. Själva
stilgreppen; den romantiska ironien, inskjutna
sidoberättelser, den medvetna plumpheten och den påtagliga
tölpaktigheten var medvetet valda. Dessutom hade jag ont om
pengar och skrev mat som pornografi.
Och en brakskit mot dem alla för övrigt.
Att boken sedan också kom att tryckas var ett mirakel.
Det hade jag inte trott. Annat hade ju refuserats. Ett
manuskript hade förlaget bett att jag skulle skriva om. Nu
skickade jag dem Jubelvår i stället. Manuskriptet kom in
till förlaget just som Arne Björnberg avpolleterats. Det
blev i stället Gustav Möller som tog tag i det. Han hade
tillfälligt återtagit sin funktion från 1913 som förlagschef.
Jag vet inte om han läste manuskriptet. Han antog det
faktiskt omgående. Gav mig tusen kronor i garantiarvode
och lät trycka 2025 exemplar. Från Olof Aschberg fick jag
ett personligt resestipendium. Jag kunde åter lämna Sverige.
Reste först till Warszawa och därifrån till Paris.
Men jag visste att utgångsläget för romanen inte var det
bästa. Inte nog med att jag hudflängts på löpsedlar och
förstasidor och upp och ner i spalterna som kommunist de
senaste hetsande åren utan den allmänna meningen om
mig bland de anständigare i landet sedan då tio år tillbaka
hade med föredömlig klarhet uttryckts av chefredaktör
Harry Hjörne i Göteborgsposten året innan:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
