- Project Runeberg -  Jul-aftonen /
58

(1844) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Gustaf Thomée
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

58
som gjorde de halta gående och de hlinda
seende."
Fadern darrade lätt på rösten, när han sa-
de detta, oeh hans röst darrade än mera, när han
tilläde, att lilla Tim vexte till både i förstånd
och kroppskrafter.
Imedlertid hörde man den lilla qvieka kryc-
kan klappa mot förstugugolfvet, och lilla Tim
kom in, åtföljd af bror och syster, som ledsaga-
de honom till hans stol vid elden. Under det
nu fadern vek upp rockärmarna, — likasom ha-
de de kunnat hli mer nötta än de voro! — samt
uti en skål tillagade en het blandning af gin och
citroner, flitigt rörde om den och sedan ställde
den vid elden, dock på någorlunda afstånd deri-
frän, på det den skulle hålla sig varm, — gick
Peter tillika med de bägge små Cratchits för att
hemta gåsen, med hvilken de snart kommo till-
baka i procession.
Och nu följde en beundran och ett rännan-
de fram och åter, som hade en gas varit den
allrasällsyntaste fogel, ett befjädradt plienomen,
mycket, mycket märkvärdigare än en svart svan;
_ och i Cratchit ska huset var väl förhållandet
ungefär ditåt. Fru Cratchit gjorde såsen, som stod
tillreds i en liten panna, brännande het; Master
Peter kramade sönder potates med otrolig lfver;
Miss Belinda strödde socker på äplesåsén; Martha
dammade af de heta tallrikarna; fadern satte sig
med lilla Tim stilla i ett hörn, för att icke vara
i vägen, och de bägge små Cratchits ställde sto-
larna i ordning för alla, men glömde dervid icke
sig sjelfva, utan ställde sig som skildtvakter på
sina platser och stucko sina skedar i munnen, pa
det de icke skulle skrika efter gåsen, innan ord-
ningen att taga för sig kommit till dem. Aiultli-
gen blef han framburen, och bordsbönen lästes.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:44:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/julaftonen/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free