Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Måndag 18. 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mat. Deras favoriträtt är sebra. I brist på sådana finns
massor av wildebeests.
På mindre än tjugu meters avstånd kunna vi lugnt
studera lejonen och gräset är gynnsamt lågt. Hugo
Lindberg fotograferar. Lejoninnan tittar på oss och
gäspar. Sedan lägger hon sig och ger oss blanka fan.
Däri gör hon rätt, ty vi äro hyggligt folk, släkt och
vänner till henne. Chris, storjägaren, har aldrig skjutit
ett lejon fast han haft otaliga tillfällen — ty vad
skulle han göra med ett lejon? Han äter det inte
och samlar inte troféer.
Lejoninnan sträcker sig i dåsigt välbehag. Ungarna
tyckas vilja leka med henne, men hon gäspar
likgiltigt. Ungarna börja också gäspa, tydligen av
vällevnad, och så sträcka de ut sig bredvid föräldrarna
sedan de gett dem ett par lekfulla slag med
framtassarna. Lyckligt familjeliv!
Tre kafferflickor i skön nakenhet gå mellan oss
och lejonen. Ty dessa döda ej om dagen. Detta är väl
Paradiset — eller hur?
Vi fortsätta vår resa och lämna lejonen i fred. En
art primula ser bekant ut i det korta gräset vid vägen.
Chris undervisar oss om djurens liv i parken och
deras umgänge med varandra och med människorna,
vilket är hövligt, men bestämt. En missionär tältade
en gång någonstans norr ut i parken och väntade
förgäves på att få se lejon. Efter fem dagars fåfäng och
tråkig längtan kom han att tänka på att det möjligen
skulle medföra effekt att be till Gud att få se ett
lejon — och si, Gud bönhörde honom. Jag tycker för
min del att han borde ha börjat sin parksejour med
bön och åkallan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
