Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i vindsrummet efter sömmerskan, som hyrt det
öfver sommaren för att få litet landtluft. Brita
var med och dammade i alla vrår.
Men hvad fick hon väl se i vindskontoret,
där sömmerskan haft sina kläder? Stod där icke
en gammal utsliten mörkröd parasoll? Det var
ett fynd. Icke förr var rummet i ordning, än
Brita smög sig ut med skatten. Det skulle bli
något att ståta med för barnen i byn.
Men mor ropade henne. “Kom och drag ut
Sven i kärran, Brita“, sade hon, “han kan
be-höfva komma ut i solskenet, men se väl efter
honom, så att han inte trillar ur!“
Detta behagade inte Brita. Hon var inte alls
så villig som vanligt, hon tänkte bara på
parasollen. Hon drog häftigt kärran ned för backen,
och så skulle hon försöka att spänna upp
parasollen. Det var mycket krångligt, ty sprötena
voro sönder, men slutligen gick det, och nu
började Brita promenera på vägen fram och tillbaka.
Hon lyfte upp kladningen och kråmade sig på
alla sätt, och lille bror glömde hon alldeles bort.
Tuppen kom fram och ställde sig kapprak af
lutter förvåning. Han blef alldeles förtjust och
trodde, att det var en påfågel. Han började
skrika på hönorna, att de skulle komma och se
på det underliga djuret. De kommo springande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
