Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han, som gifvit henne det konstiga namnet
Nia-gara, så att hon kom att heta likasom det stora,
stora vattenfallet i Amerika. Men det var bara,
när farmor var riktigt ond, som hon begagnade
det oafkortadt; då hon var vid godt lynne, sade
hon rätt och slätt Gara. Och Grara var
fader-och moderlös. Fadern hade omkommit, när hon
var helt liten, och modern hade dött i nervfeber,
när hennes flicka var åtta år. Från den stnnden
blef Grara likgiltig och håglös för allting, och det
var just för det, som farmor ibland i förtreten
kallade henne för Niagara. Då brusade också
Q-aras känslor inom henne som ett starkt
vattenfall, utan aflopp, ty flickan hade ingen att tala
med.
Hvem skulle hon tala till, hon träffade ju
ingen. Jägare brukade väl ibland rasta vid stugan
för det klara dricksvattnets skull, som fanns
där-intill, och då hände det, att de sade några muntra
ord och lämnade kvar resterna af sin matsäck.
Eljest flngo de, som bodde där, nöja sig med
hvad potatistäppan inbragte, och med hvad de
två getterna mjölkade. En och annan gång gick
farmor fram till kyrkbyn med ris och kvastar,
och om sommaren plockade de skäppor fulla med
stora smultron, blåbär och hjortron och sålde till
prästfrun och länsmansfrun, som varit farmors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
