Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pedro stoppade ett par af frukterna
innanför sin kornblå ylletröja för sin egen och för
farmors räkning. Det skulle smaka att äta till
den ny gräddade kornkakan. Sedan han tackat
Elisa med några skutt i vädret och några kast
högt upp i luften med den röda mössan, sprang
han glad till torget, med hög röst ropande: “Friska
oranger!“ hvar han gick fram.
Kanske därför, att han var så trasig, eller
kanske därför, att hans ögon lyste så glada, nog
af, han fick sälja frukten till bra högt pris. Ja,
han fick en och annan slant på köpet.
Så bar det af till en gata, där försäljare af
gammalt skräp bodde, och där gick Pedro ur
bod i ljöd och frågade efter ett ok. Öfverallt
fick han nej till svar, och han var nära att
missmodig öfvergifva hela saken och köpa sig ett
bollspel i stället, då ändtligen en gammal man,
som satt och målade på glasrutor till kyrkfönster
sade, att han hade ett ok på vinden, som hans
son begagnat, och när han sade detta, darrade han
på rösten, ty sonen hade dött ung.
När han kom ned med det, sade han: “Ja,
detta bars en gång af en, som led mycket, och som
lärde sig att vara mild och tålig till det sista.
Han var en vattenbärare, som du. Eljest hade
jag inte lämnat ifrån mig hans ok."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
