Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
voro, kände Pedro icke deras tyngd, så
mycket hjälpte honom oket.
“O, det var härligt!“ ropade han och sprang
muntert ned till gummans båt.
Men där voro många fiskarpojkar nere vid
stranden, och de började peka finger åt honom,
skratta åt honom och håna honom med många
grymma ord, när de läste inskriften.
Pedro tömde frukterna i båten. Blodet steg
honom åt hufvudet, ögonen började blixtra. Han
brukade aldrig vara sen att slå till vid någon
förmodad förolämpning. Han slet af sig oket
och lyfte det i högsta hugg, men innan det föll,
kom han ihåg den gamles ord, om den som förut
burit det, och som varit tålig och mild, — och
han hejdade sig och lade oket tyst tillbaka öfver
sina axlar. Och fiskarpojkarna tego, när de sågo
det, ty en manlig handling inger aktning, och
den, som öfvervinner sitt sinne, är större än den,
som öfvervinner städer. Och Pedro tänkte, när
han plötsligt kände en förut aldrig anad glädje
i sitt hjärta, att det var ett underligt ok, och
att han hade fått en stor skatt.
Följande dag kunde han ej nog förundra
sig öfver huru lätta de bräddfulla vattenhinkarna
kändes. Inga blåsor fick han i händerna, och
han satt med Elisa på marmortrappan i solskenet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
