- Project Runeberg -  Fortuna /
142

(1884) [MARC] Author: Alexander L. Kielland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

142

Också det skulle Abraham säga, öppet

och ärligt utan hetsighet, och för öfrigt vid-
hålla, att Steffensen skulle behålla sin plats
och få upprättelse.
"Han gick och öfvade sig på sitt tal till
fadern, och då han kom till staden, var det
färdigt; det skulle börja sålunda: Min far!
Jag kommer för att kräfva ut min rätt som
fullvuxen man.

Professorn var icke hemma, och genast
for en misstanke genom Abraham, att fadern
var förberedd och ville undandraga sig den
första hettan, ty de hade talat så ofta om
Steffensen, att professorn måste veta, att detta
skulle såra Abraham.

Pigan sade, att professorn var der uppe;
Abraham gick uppför trappan; nu blef det
värre; han skulle hålla uppgörelse i sina egna
rum, der det måste vara så tyst för den sju-
kas skull och der det högtidliga lugnet om-
kring den nyfödde gjorde det svårare att an-
vända hårda och skarpa ord.

Men det fick ej hjälpa; nu skulle det ske,
han skulle en gång visa dem, att när det gäl-
de, egde han både mod och vilja.

I tamburen låg det en främmande hatt
och käpp; men han tänkte ej på det och gick
med fasta steg in i salongen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kafortunas/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free