Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
»Ja, du ser, att jag har reda på det; du
tycker kanske det klär dig att komma fram
med din afskyvärda och ogrundade svartsjuka,
när du själf har sådant på ditt samvete.»
»Men är du då alldeies tokig, Clara!
Det är ju en stackars blind flicka —»
»Ja, blind måste hon också vara —>
»>— för att bli intagen i mig?» ifylde
Abraham och kunde ej låta bli att skratta.
>Det var alldeles inte det jag menade»,
svarade Clara och vände sig bort; ty det var
det hon menade, men hon hejdade sig, emedan |
hon kände, att det var för mycket tokigt.
Emellertid återvann hon snart sin säker-
het och i det hon gick förbi honom, sade hon
med sin mors röst:
»Hur det än må vara, så undanber jag
mig din svartsjuka; sköt du dig själf, så skall
jag nog sköta mig; god natt! —>
Efter detta samtal blef Abraham rädd
för att prat och onda tungor kunde förstöra
hans förhållande till Grete; och hon var all-
deles oumbärlig för honom. Småningom hade
hans kärlek glidit bort från Clara; han hade
ju snart insett, att det var omöjligt att be-
vara det svärmeri, hvarmed han från början
hade älskat henne, och om han ännu ej var
fullkomligt medveten om, huru fjärran från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
