Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’240
längre rik, men han var något mera, än en
penningkarl. :
Åh nej, det gick nog inte an att bära
hufvudet högt. Snarare måste han böja sig
så mycket som möjligt för att komma någor-
lunda igenom. - Det var: alltför mycket i hans
sista transaktioner, som både kreditorer och
öfverheten måste se med de allra blindaste
ögon, om det skulle gå. Hans ställning var’
nog icke sådan, att det skulle ta sig bra ut,
om han rätade på sig; han vred sig, men ner
— ner måste han. ; |
Att låta trampa ihjäl sig! Att ligga för
Christensens fötter utan spår till makt, utan
annan kraft, utan annan uppsyn hela sitt lif
efter detta än att som. en hund ta emot stryk
och slicka handen till tack!
Och så låg der ju ändå ett vapen alldeles
till hands, ett vapen, som han till och med
på visst sätt hade öfvat sig i att använda
på den senare tiden.
Professor Lövdahl kände sin tid och sitt
samhälle. Han visste, att i denna tid och i
detta samhälle, der kristendom faktiskt icke
finnes till, men der allt beror på att det icke
talas om, der all. kraft är riktad på att hålla
öppenhjärtigheten nere, så att ej hela denna
oerhörda humbug med: att de alla. äro kristna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
