- Project Runeberg -  Resa till Kap, Ostindien och Kina, åren 1844-1846 /
63

(1847) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Vilhelm Johan von Düben - Tema: China
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ELEFANTA.

65

kommit inombords. Jag såg dem aldrig höja eller sänka
sig i vattnet, utan blott i vanlig omslingring med
ansträngda rörelser glida fram på vattenytan.

Sedan vi ett par dagar seglat fram bland dem i en
tjock molnig luft och under regnskurar, inlupo vi den 17
Juli i Bombays hamn, der en mängd skepp lågo och der
äfven ett par andra svenskar varit före oss, ehuru för
tillfället ingen annan fanns der än vi.

Eiter ett par dagars vistande i hamnen begåfvo vi oss
samtliga kajut-invånare, på vår superkargs inbjudning, till
den lilla ön Elefanta, för att se der befintliga grottor m. m.
Vi foro uti en stor däckad båt, en s. k. »bunder-bål»,
hvilket äfven på det högsta var af nöden, ty det regnade
ganska betydligt. Åtta af besättningen voro med, samt andre
styrman, herr Jansson. Han och jag hade medtagit bössor,
men jagten vill jag ej tala om, ty af krut och hällregn
(som blott är ett annat namn för vatten) vet hvar och en
hvad följden blir. Vid landstigningsplatsen var det
lång-grundt, sä att vi, liksom i Mosambik, måste låta bära oss
på våra båtkarlars ryggar, och ehuru vi sedan väl i en
mening kunde säga, att vi voro på last land, ja till och
med bergfast, så kan det likväl icke sägas, att vi voro pä
det torra, ty regnet hade upplöst marken, så att den var
i högsta grad slipprig och smutsen steg upp till
fotknölarne. Vi sträfvade imedlertid uppför den ganska branta
bergskullen, på hvars topp ett litet hus syntes mellan
träden och der en f. d. sergeant bodde, åt hvilken uppsigten
öfver ön och grottorna var anförtrodd och som till sitt
biträde hade en »Seapoy» eller soldat. Vi fingo sergeanten
med oss och vadade in i grottorna, der vattnet i yttre
delen stod qvartersdjupt; längre in var dock temligen torrt:
hufvudgrottan, till hvilken man kommer öfver en synbart
konstgjord, kilformig plan, är omkring 120 fot i qvadrat,
med 20 fots höjd, samt hvilar på 16 regelmessigt huggna
och rikt utsirade pelare, hvilka stå på fyra rader, alla med
lika afstånd sins emellan och väggarna. På hela väggarna
synas spår af uthuggna bilder, men blott på sydliga eller
bottenväggen finnas figurerna qvar, ehuru långt ifrån
orubbade, ty både tiden och oförnuftiga besökande hafva frätt
på stenen. Denna bottenvägg har uti midten, i en nisch.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:25:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kapresa/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free