- Project Runeberg -  Kärlekens väsen /
152

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Från Dane Kempton till Herbert Wace

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det skall räknas dig till godo, så att din natt en gång i
framtiden skall stråla av ljus. Och om du med dina
mödor tjänar konsten, skall du vid varje närmande till
det rätta uttrycket genomströmmas av den värmande
glädjen att ha lyckats.

Har denna ordström alldeles spolat bort min mening?
Den är helt enkelt följande: innan vi tänka, känna vi,
och tanken mynnar ut i känsla. Voltaires och
doktor Johnsons århundrade ansåg att människan är en
förnuftsvarelse; James’, Ribots, Langes och Wundts
gripes ända in i hj ärtroten av den läran att människan
först och sist och alltid är en känslovarelse. Fritt
uttryckt, dimensionerna av människans kosmos äro:
känsel, sinnesintryck och känsla.

För upp dina vackra byggnader. Vi tycka om att
se en väl lagd grund och tjocka murar resa sig.
Fortfar med dina uppfinningar å la trollkarl. Vi tycka om
att leva i en trolsk värld. Ack, dessa omotståndliga
maskiner som ge allvarliga löften om fridagar för
trötta händer — ack, dessa lokomotiv och fartyg som
ånga i väg mot samfärdsel, internationalism,
kamratskap! Vi tycka om att den värld vi leva i är så
invecklad och stor. Men »ett oreflekterat liv passar sig icke
för någon», säger Aristoteles. Vi måste reflektera
över fenomenet, civilisationen, och söka efter kärnan i
dess värde. Då skola vi finna att ett stenhus utan
framtidsmening eller hopp vore någonting ömkligt,
att affärssammanslutning och kapitalbildning utan
syfte eller hopp vore någonting ömkligt. Detta hopp,
som är ett livsvillkor, dödlighetens odödlighetsglimt,
det intensivast mänskliga i allt mänskligt, är hoppet
om allt större samhällslycka. Vår värld är ett alltid

152

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:28:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karlekens/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free