Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barndomsdagar och ungdomsår - 9. Sjuttonåringen på äventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Barndomsdagar och ungdomsår
började hon känna sig kuslig till mods och morbrodern såg en
smula spefull ut; gruvstigarn varnade henne att fortsätta
längre. Skulle hon vända på halva vägen? Aldrig! Så tändes
blossen. Stigarn tände också sin lampa. Det gick nedåt mot
djupen. Först gick gruvstigarn, sedan flickan och sist
morbrodern. De första steglängderna kändes det ruskigt. Hon
behövde tid att vänja sig vid allt det underbara hon såg.
Stegarna, på vilka de klättrade, gingo nästan lodrätt ned i
avgrunderna, blossen kastade underliga reflexer på väggarna och
åstad-kommo de vidunderligaste skuggbilder, tunnorna foro
gnisslande upp och ned förbi dem som osaliga andar. Nere på botten
av gruvan såg hon gruvkarlarna i deras tunga arbete.
Man kan förstå det intryck, som gruvarbetet skulle göra på
detta känsliga sinne. Hon glömde icke vad hon såg. Hon kände
inom sig en djup sympati för dessa arbetare.
I en s. k. malmhund hissades hon och morbrodern omsider
upp, och när hon nådde dagen igen, liknade hon en sörj ig och
svart gruvkarl. De allra flesta skulle efter att på detta sätt
ha fått sin första nyfikenhet stillad avstått från vidare besök i
gruvorna, men Kata Carlberg fordrade att få följa med sin
morbror ned i alla gruvorna. Han skulle dagligen se över dem
alla. Så bar det ned i gruva och upp ur gruva, tills man kom
till Stora bersbogruvan, den djupaste i Sverge näst Falu gruva,
då morbrodern än en gång sporde, om hon ville med. Hon
svarade ivrigt ja, så gripen var hon av vad hon varit med om att
uppleva.
— Nu får du klä dig i pojkkläder, ty nu ska vi igenom
Bandschaktet, det är det svåraste stycke vi ha.
Hon fick en gruvpojkes kläder på sig och så bar det i väg
ned 40 steglängder. Rätt som det var hörde hon morbroderns
rop:
— Här ha vi Pigstigen, håll väl i dig!
Namnet hade uppkommit därigenom, att en ung flicka, som
skulle bära mat till sin fästman, en gruvkarl, trampat miste och
störtat ner i djupet. Kata Carlberg klarade sig. Men när hon
— 56 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
