Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De första åren i partiet - 26. Utstött ur ”det gode selskab”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De första åren i partiet
starka och livliga sätt att uttrycka dina vänliga känslor ledde
till missförstånd, som min ärlighet tvingade mig att rätta och
detta plågade mig å dina vägnar — jag menar: det gjorde
mig ont att till andra om dig nödgas säga: ’Nej, visst inte är
det så, att jag är Kata Dalströms nära vän’. Jag har aldrig
haft något annat än ärlighetens krav i min protest, förstår du
nog. Du var emellertid mycket snäll, som icke blev ledsen
på mitt första brev.” Ellen Keys uppriktighet är värt allt
erkännande, det är bara bra försmädligt, att förnekandet av
den närmare vänskapen till Kata Dalström skulle inträffa just
som alla andra drogo sig från henne i samband med övergången
till det socialdemokratiska partiet. Nu låg emellertid feghet
aldrig för Ellen Keys röst, alldeles tvärtom, varför man får
antaga, att hennes protest inför andra mot Kata Dalströms
vänskapsbetygelser ytterst bottnade i en tilltagande olika syn
dem emellan på de sociala och politiska problemen. Likväl
hade Ellen Key, särskilt genom sin vänskap med familjen von
Vollmar, den tyske socialistiske ledaren, redan nu kommit
socialismen ganska nära. Härom vittnar icke minst en passus
i ett brev till Kata Dalström ett år tidigare (de diskutera
Heidenstams utkomna bok Hans Alienus). Ellen Key
skriver: ”Hans Alienus’ 1 :sta del finner jag (utom poesin)
alldeles matt och hela kältet på samtiden mycket ytligt; 2 :dra
delen har alldeles praktfulla partier, men boken är icke djup,
han ser icke mer än till ytan av tingen! Han har så rätt, att
skönhet kräves, men vad är vägen till skönhet: det är att
omgestalta förhållandena. De hämma och hindra skönheten, och
denna växer aldrig fram ur annat än stora folkliga frihets- och
nydaningsrörelser, som gått före. Vi få ingen full och fri
livsglädje eller skönhetskult förrän arbetarfrågans
grundproblem blivit lösta.” Så rätt och så bra sagt. Man bara tycker,
att Ellen Key utifrån dessa synpunkter med särskild glädje
borde ha hälsat Kata Dalströms steg över till det kämpande
arbetarpartiet. Men någon dylik glädje synes icke i något
— 144 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
