Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På fackliga härjartåg - 35. Om arbetets förbannelse och arbetets välsignelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om arbetets förbannelse och arbetets välsignelse
grämelse, låta ’arbetarna vara i fred’. Det är den från
kapitalismens förtryck och utplundring befriade arbetarklassen, arbetets
behärskare, förnyare och ledare, arbetsglädjens återställare, som
skall bli mänsklighetens frälsare ur nöd och elände, som skall
utplåna förbannelsens märke på arbetets panna, och av den
orsaken, mina åhörare, ämna vi fortsätta vår agitation, fortsätta
att ”sprida missnöje”, ej för att frälsa någon viss klass, utan
hela mänskligheten.
Här kunde någon åhörare inpassa t. ex.:
— Arbetsglädjen inställer sig, blott man fattar arbetet som
en plikt. Men socialisterna undergräva även pliktkänslan!
Talarinnan slog som en hök ner på den oförsiktige.
— Hur skall den kunna fatta arbetet som en plikt, vilken
intet arbete har! Arbetslösheten, som är en följd av
privatkapitalismen, tvingar årligen tusentals, tiotusentals
arbetarfamiljer till svält och elände. Somliga få arbeta tio, tolv timmar
om dagen för en usel lön, andra få icke arbeta alls, huru gärna
de vill. Många arbetare få tidvis arbeta, tidvis svälta. Var
står det att arbetarna skola känna som en plikt att svälta, att
vara nöjda med att svälta? Men detta -— plikten att svälta och’
likväl vara nöjda — blir konsekvensen av de borgerligas lära.
Denna lära är det som lagt förbannelsen över arbetet. Plikt!’
Vore det inte kapitalisternas och deras samhälles plikt att se
till, att arbetarna icke behövde gå arbetslösa och svälta? De
kalla sig ju till och med kristna! Nej, sanningen är den, att de
icke ha den ringaste hänsyn till den av dem köpta arbetskraften!
Kata Dalström kunde ofta i sina tal till arbetarna gå in i
detaljer. Hon skildrade nöden bland de arbetslösas skaror,
eländet i slumkvarteren, inneboendesystemet, barnadödligheten
hos de fattiga, prostitutionens offer, dryckenskapens härjningar
bland arbetarna, alla de mörka sidorna hos ett förvänt
samhällssystem. Hon byggde därvid ofta på forskares auktoritet och
sociala författares skrifter. Hon citerade Tolstoy och Zola,
Gorki och Strindberg, Jack London och Upton Sinclair. Sina
opponenter slog hon ofta platt till jorden genom sin rikedom
— 219 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
